Träningsinspo

Hej igen!

Jag tänkte att vi ska spinna vidare på det här med fysisk avsutten träning för ryttare.
Som ni säkert redan vet är en stark och stabil coremuskelatur alltid en fördel för oss ryttare. Coremusklerna är våra inre mag- och ryggmyskler som har till uppgift att hålla upp kroppen och skapa en fin hållning, samtidigt som de överför kraft mellan olika kroppsdelar (de hjälper tillexempel till att överföra kraft från benen upp till armarna).

Jag har själv märkt tydligt hur min fysiska avsuttna träningen hjälper och utvecklar min egen ridning. Inte bara genom coreträningen utan även genom konditionsträning, olika typer av styrketräning, stabilitetsträning, balans, koordinationsträning och rörlighetsträning.

Använd gärna kommentarsfältet nedan och dela med dig av dina erfarenheter kopplat till avsutten träning. Hur tränar du? Tips på bra övningar? Hur får man in träningen i en hektisk vardagar med skola, hästar, stalljobb och allt som ska hinnas med?

Hittade ett inspirerande blogginlägg med tips på böcker som handlar just träning för ryttare och ger förslag på olika övningar. Kika gärna på länken
http://www.hippson.se/blogs/ryttarhalsa/boktips-2.htm

20140629-190944-68984036.jpg

Annonser

Warm Up

Hej!

Fysisk träning har alltid varit ett stort intresse för mig och jag märker tydligt hur den fysiska avsuttna träningen hjälper och utvecklar min ridning.

Innan ett träningspass är en bra uppvärmning en självklarhet för mig. Bland annat för att få igång cirkulationen i kroppen, värma upp musklerna till en bra arbetstemperatur, minska skaderisken, förbereda leder och ligament för belastning samt öka motivationen. Att lägga fokus på en bra uppvärmning innan ett ridpass är jag dock sämre på. När jag i våras besökte Oskarshamns Ridklubb i Småland blev jag väldigt inspirerad av den riduppvärmning som de alltid genomför som inledning av ridlektionerna på ridskolan. Något som egentligen borde vara lika självklart som att värma upp innan ett avsuttet träningspass.

//Madde

20140627-084046-31246190.jpg

Energiboost!

Hej på er!

Just nu befinner jag mig på Gran Canaria, där jag under sommarsäsongen 2014 jobbar som fitnessinstruktör på ett hotell. Ett väldigt roligt jobb i ett fantastiskt klimat.

Jag reste ner till ön i slutet av april och planen är att jag jobbar fram till oktober. För mig är det första gången jag är utanför Sverige en längre tid, och även första gången jag är utan hästar och ridning. Jag har nu gjort mina två första månader på Gran Canaria och i förra veckan började abstinensen komma smygande. Jag var bara tvungen att få gosa med en hästmule och andas in lite hästdoft.

Jag tog därför med mig en av mina kollegor till en hästfarm som ligger ute på landsbygden och upp i bergen här på Gran Canaria. Vi fick följa med på en fantastisk ridtur i ett häftigt klimat med såå fina hästar! Helt otroligt vilken energiboost man kan få av lite hästdoft och en ridtur. Underbara djur!

20140623-175523-64523531.jpg

20140623-175523-64523298.jpg

20140623-175523-64523408.jpg

20140623-175523-64523481.jpg

Hälsningar från Madde och Gran Canaria

Sveriges yngsta mästerkockar får sina hästar att hoppa felfritt

20140611-212911.jpg

Ikväll när jag kom hem ifrån stallet och startade tvn var det ”Sveriges yngsta mästerkock” i rutan. Det var final och pressen var hög på de unga kockarna som dessutom hade sina tidigare konkurrenter som åskådare. Inför sista momentet bränner den ena finalisten handen och tappar därför
tid i momentet. Jurymedlemmen Leif Mannerström står i samma stund och pratar med hans motståndare, som säger något i stil med:
”Hjälp Viktor nu, han behöver dig. Jag klarar mig en stund”. Hon offrade sina chanser att vinna för hennes medtävlandes skull och för att han skulle få hjälp när det gick fel.

Då slår det mig, det jag tillsammans med en av Sveriges mest meriterade ryttare satt och pratade om tidigare idag: att inom ridsporten fungerar det ibland precis tvärtom. Där och då drog vi inte paralleller mellan ridsporten och unga mästerkockar utan jämförde den individuella ridsporten med lagidrott. Vidare konstaterade vi att jargongen och kulturen mellan ryttare i vår idrott ibland är hård – att de som ofta är ambitiösa, drivna och engagerade ofta får stå emot missunnsamma träningskamrater eller boxgrannar. Vilket i sin tur resulterar i att drivkraften går förlorad och ambitionsglöden släcks.

I jämförelsen med lagidrotter innebandy kunde vi konstatera att om någon i laget gjorde mål var det snabbt en klapp på axeln av lagkompisarna och ofta till och med en hög av glada lagkamrater över en på golvet. I vår idrott finns ryggdunkande och glada hejarop också. Vi har världens bästa publik i de stora arenorna.

Men, många gånger är det nog så att då vi vill ta ut glädjen över en fin runda på hoppbanan, en välriden öppna eller ett felfri terrängmoment tystas av rädslan att framstå som förmer, kaxiga eller rent av oklädsamt skrytsamma istället för att vänta på klappen på axeln.

Vad det beror på? Jag vet ännu inte. Vad vi gör åt det? Jag tror att föer måste bli bättre på att se sina träningskamrater som vänner och lagkamrater snarare än konkurrenter. Vi behöver se de andra som våra medtävlande och inte som mottävlande.

För, kom ihåg. Din häst hoppar varken högre på banan eller får högre poäng på öppnan bara för att din träningskompis river eller rider hästen för rak. Det handlar om att du måste göra det du kan av det du har, och stötta de du möter – och få skjuts i framgången tillbaka. Det kostar dig ingenting. Att trycka ner de du möter, tjänar du ingenting på.

Bilden är ifrån Nationaldagstävlingarna på Strömsholm och på JumpClubs hejarklack. Vilket gäng! Var är din hejarklack i vardagsträningen, och på vilket sätt stöttar du på dina medtävlande?

/ Malin