Från UK – with love

Hellre sent än aldrig heter det ju och det tänkte jag praktisera i och med detta inlägg. Här kommer nämligen en resumé av mitt ridsportår 2013.

2013 var känslomässig berg-och-dalbana mellan nervositet, spänning, kunskapsinhämtning, kärlek, svett och även (glädje)tårar. Framförallt har det kantats av oändligt mycket glädje.

Började gjorde det som säkert många av ert också gjorde, den 1 januari 2013, galopperandes ute i snön. Härligt. Bättre start är svår att få. Tyvärr skulle detta år inte präglas av så mycket ridande för egen del utan istället handla om ideellt engagemang.

I mars valdes jag till ordförande i Upplands DUS efter 2 år som ledamot. KUL tänkte jag och åt lite mer av baguetterna som erbjöds. Och kul blev det. Men ack så naiv jag var när jag inte insåg att även om det skulle blir fruktansvärt kul så skulle det också bli en del jobb. (Fast det gör inte så mycket när nu jobbet råkar vara kul.) Och jag ska i ärlighetens namn säga att jag var rätt så jättenervös när jag för första gången satte min fot på Upplands distriktsstyrelses första möte. Nu var det ju liksom på riktigt. Men det gick rätt bra det med. Alla var oerhört välkomnande och de bjöd på chokladbollar.

Så i maj var det dags igen. Ytterligare ett årsmöte och denna gång talar jag såklart om RIXU som gick av stapeln. Nu vet ni säkert redan vart jag ska komma och ja, ni har helt rätt. Jag blev en del av detta fantastiska CUS gäng. Men jag ska erkänna att jag var nervös både där och de första dagarna efter. Jag var liksom lite rädd att valberedningen skulle ringa och säga att det hela var ett misstag och att det inte var mig de tänkt föreslå egentligen. Men det hände såklart inte.

När våren hade övergått i sommar blev det Almedalshäng för min del. Jag, Madde, Martina och Malin Björklund tillsammans med ett gäng härliga kvinnor från kansliet begav oss till Gotland för att representera ridsporten under Idrottensdag i Almedalsparken. (En stor eloge till Gotlands DUS och Carro för all hjälp vill jag också passa på att ge!) Det blev en rafflande dag med full fart från morgon till kväll. Det var trähästmålande, käpphästhoppning och kakätande. Madde och jag hann även kila iväg på ett seminarium om kvinnliga ledare i näringslivet där Madde påpekade att många av dagens kvinnliga ledare har varit aktiva ridtjejer och det har hon ju helt rätt i, ellerhur? Det tycket i alla fall en av deltagarna i panelen som höll med och sa att ’ja, det stämmer’.

almedal2

Käpphästhoppning i Almedalen

almedalen 

Madde, Malin B, Martina och Gabriella (jag) i Almedalen

Resten av sommaren ägnades åt att gå igenom pärmen med dokument och böcker för att bäst sätta sig in i CUS verksamhet. Varje gång jag öppnade den där pärmen blev jag lika stolt över ridsporten och över att jag faktiskt är en del av den. Tänk vad vi kan mycket tillsammans. Vi är nog ganska bra trots allt.

Hösten blev en riktigt CUSig-höst. Det var möten, utbildning och festligheter i form av CUS 20 år och Ryttargalan. Aldrig har jag trott att jag kan lära mig så mycket, ha så kul och äta så mycket mat som jag gjort under dessa dagar. Jag har bland annat lärt mig att jag i pressade situationer går in i ”navet” och att man får ont i magen om man först äter frukost och sedan brunch och dessutom äter alldeles för mycket båda gångerna.

ryttis 

Gänget på ryttargalan

ridsport

Bildkollage från ungdomsforum 2013

Innan 2013 hann lida emot sitt slut hann jag hålla i en av ULK helgerna i Upplandsdistriktet och åka på Idrottslyftsstyrgruppsmöte (långt ord det där). Och jaa… jag var rätt nervös även denna gång med alla nya ansikten. Men det är ju som man säger, att det man inte dör av gör en starkare så jag överlevde även detta möte. Och dessutom är ju alla väldigt tillmötesgående i vårt förbund. Det är okej att vara ny och att missuppfatta och att fråga ‘va’. Tur är väl det.

2013 var ett otroligt häftigt och händelserikt ridsport år för mig, något som jag kommer att ta med mig och minnas för livet. I skrivande stund sitter jag på University of East Anglias bibliotek och tänker på tjejerna som är hemma i Stockholm och har CUS konferens och möte med övriga förbundet. Hej på er tjejer! Hoppas att ni har det bäst och att ni tar han om varandra ordentligt. KRAM på er! För alla nyfikna som undrar så ska jag tillbringa våren här och lära mig om världens politik och internationella relationer. Nu undrar ni säker också ”men hur ska hon klara sig utan hästar???”. Och ja, det undrar jag också. Men, till min stora glädje finns det små ponnyer bredvid campus (även om det är flest åsnor), som jag kan gå och klappa på om suget skulle ta över allt för mycket.

shettis

Ponny bredvid campus

Jag skulle även vilja passa på att tacka alla som har gjort detta år så himlahimla bra, så ta åt er. Alla. Utan dig hade det ju inte blivit som det blev så det är ju tur att just du är du och att det blev som det blev för det blev ju så himla bra. Ett extra tack vill jag även ge till DUS Uppland som jag i och med flytten till UK nu lämnar vidare. Go Girls! Ni är bäst!

Nu har jag redan skrivit alldeles för mycket och har dessutom en uppsats kvar att avsluta (man ska plugga, det är viktigt) men till alla er som undrar hur jag avslutade ridsport året 2013, jo, på samma, bästa tänkbara sätt och precis som jag började det; galopperandes ute (utan snö).

Kram på er,

Gabriella

gabriellahäst

Gabriellas avslut på 2013

 

Här kan du kommentera inlägget.

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s